21 - Åland Marathon

Datum: 30 oktober 2011
Min tid: 3:13:13
Väder: Mulet och blåsigt, 6 grader

Åland Marathon startar klockan 8.30 i Mariehamn. Man springer längs med en landsväg ute i ingenstans i ungefär två mil, sen springer man tillbaks igen. Ja det är typ allt, mer spännande än så är det inte. Många skulle nog tycka att det är tråkigt, men för mig så passar det tydligen alldeles perfekt. Parallellt så arrangeras det också en halvmara och ett tiokilometerslopp. Dessa lopp märker man knappt av alls som maratonlöpare. Halvmaran startar en kvart senare, vilket innebar att jag hade fått ta det lite lugnare för att träffa på de löparna. De vänder ju hem igen redan efter en mil, och måste då springa den milen femton minuter snabbare. Och jag sprang första milen under 45 minuter, så då hade det krävts att de var i världseliten. Hade jag varit i världseliten så hade jag å andra sidan kunnat komma ifatt de långsammaste halvmaralöparna. Det gjorde jag inte. Tiokilometerslöparna som startade klockan 11:00 stötte jag däremot på när det var några få kilometer kvar. Å andra sidan var de inte så många.

IK Akele hade arrangerat en löparresa till loppet så jag behövde inte ordna något alls. Enkelt och bekvämt. Bara följa med.

Normalt sett så brukar jag ha en tanke med hur jag tänker genomföra ett lopp och vad jag vill uppnå. Utifrån det så lägger jag upp träningen, uppladdningen och själva taktiken i loppet. Den här gången hade jag ingen plan. I alla fall inte innan resan. Att det blev så berodde på att jag satsat på att lyckas springa in ett nytt personligt rekord i Amsterdam Marathon. Sen skulle jag ta det lugnt i två veckor och bara genomföra Åland Marathon med så lite anstränging som möjligt. Dels för att jag räknade med att vara sliten och dels för att jag anmält mig till Vintermarathon bara ytterligare sex dagar senare. Tyvärr så blev jag förkyld precis lagom till avresan till Amsterdam. När jag väl blev frisk igen så var det dags för uppladdningen till Åland. Men nu visste jag inte längre om jag fortfarande bara ville genomföra loppet. Nu var jag ju inte sliten. Samtidigt låg fortfarande Vintermarathon bara en vecka efteråt. Så jag velade fram och tillbaks mellan mycket långsamt och olika varianter av medelfort hela uppladdningsperioden.

På färjan till Åland bestämde jag mig till slut. Jag skulle försöka springa snabbare än jag nångin gjort förut. Det var två saker som fick mig att ge mig på en sådan vågad satsning. Den första var att klubben hade en tävling, som tradition, att tippa resultatet både sitt eget och de andras. Och då kunde jag ju inte bara gissa på en tid som jag lätt skulle kunna klara av. Då hade det ju också blivit hur lätt som helst att slutföra loppet på den gissade tiden. Den andra saken var att det visade sig att alla andra skulle springa halvmaran och därmed skulle alla få vänta på mig. Visst, inte hade det spelat någon större roll om de fått vänta längre, det var bara känslan. Och något som inte skulle vänta var färjan hem, så hur som helst hur långsamt som helst skulle jag ändå inte kunna springa.

Själva loppet då. Till att börja med gick det rätt lätt. Hamnade med i en klunga som höll ett något högre tempo än jag hade tänkt mig, men eftersom det gick lätt var det bara att hänga på. Efter vändningen kom förklaringen till varför det gått så lätt. Nu plötsligt så kände man vinden, motvinden. På vägen ut hade det varit medvind och den märker man ju inte. Men tidsmässigt låg jag såpass bra till så jag var rätt bra motiverad till att kämpa mot vinden (...och tröttheten). Men det gick klart långsammare tillbaks. Tror jag hade strax under 1:33 på första halvan, vilket innbär att tillbaksvägen måste gått på över 1:40.

Tiden i mål blev mycket vackra 3.13.13. Har jag sagt att 13 är min favoritsiffra? Personligt rekord blev det också. Dessutom ett BQ. BQ är något som det brukar tjatas om på andra sidan Atlanten. Det står för Boston Qualification, och betyder att man kavalificerat sig för Boston Marathon. Jag klarade faktiskt även de nya hårdare kvalificeringsregler som gäller från och med 2013. Hade jag varit amerikan så skulle jag genast börjat planera för en Bostonresa. För min del blir det nog bara ett "ska tänka på saken".

Hur tippningtävlingen gick? Hmm, det gick inte så bra alls, jag kom visst sist. Men det är lätt att ta en sådan här dag.

Bilder från Åland

Medaljbandet

Nöjd löpare framför Pommern

Bara nöjd löpare