64 - Bromölla Marathon
Datum: 4 novemper 2017
Min tid: 3:27:48
Väder: Lätta moln, 11 grader, 3m/s SV
Hörde att Bromölla Marathon skulle arrangeras för sista gången. Ett gammalt anrikt marathon som jag inte hunnit med. 41:a gången var det visst i år. Borde vara straffbart i marathonsammanhang att stanna på 41. Blir ju som att hoppa av loppet med bara en kilometer kvar. Stefan skulle tydligen dit, så det var bara att passa på och hänga med.
Back to the Future
Back to the Future 2
Hotellet vi tog in på i Bromölla visade sig vara värsta retrohotellet. Skön stil. Vi kom sent på kvällen, morgonen därpå var vi sextio år yngre.
Föryngringskuren visade sig dock inte ge någon som helst effekt på själva marathonlöpningen.
Bansträckningen för bensträckningen i Bromölla
Bromölla bjöd på en tio och en halv kilometer lång rundbana, som skulle springas fyra varv.
Det visade sig vara en relativt platt och naturskön bana på småvägar i landskapet kring Bromölla.
Biten som gick genom samhället var på mysiga cykelbanor.
Stod rätt långt fram vid starten. Vid små lopp så gör alla deltagarna det förresten.
Två löpare drog iväg direkt. Var för sig kanske jag skulle förtydliga. Själv hamnade jag i ledningen
på klungan som jagade bakom. Benen kändes oväntat lätta. Kände faktiskt inget av marathonloppet i Frankfurt veckan innan.
Vi gick väl ut med en fart som skulle räckt till nedåt tre timmar.
Efter bara några hundra meter insåg jag att jag förhastat mig. Benen kände visst av Frankfurt.
Efter en kilometer gjorde det rejält ont. Jag slog av på tempot och lät klungan med bland annat Stefan dra iväg.
Såg att han gick upp i ledning. Wow, han ser pigg ut, kanske att han försöker sig på sub3.
För min del kändes det som att det skulle bli en väldigt jobbig dag. Egentligen kanske jag borde ha brutit
redan där och då. Nu är jag inte den som gillar att bryta så det blev inte så.
Banan var rätt snabb, så fastän jag tog det lugnt låg tempot strax under fem minuter per kilometer.
Kanske att jag skulle satsa på att gå under tre och en halv timme ändå?
Trots sega, tunga och värkande ben så höll jag ett bra tempo de första tre varven. Sen gick handbromsen i.
Tempot sjönk med ungefär 30 sekunder per kilometer sista varvet. Nu var det bara banan som var snabb, inte jag.
Det positiva
var att jag i alla fall hade tur med vädret.
Hur gick det för Stefan då? Han valde tydligen att strunta i sub3.
Tog en lång paus för att klappa en liten häst som hette Benny.
Han gav till och med mig en chans att smita förbi. Sånt får han gärna fortsätta med!
Startnummmer 46 på marathon nummer 64.