85 - Helsingborg Cannonball
Datum: 13 juni 2020
Min tid: 4.21.46
Väder: Mestadels mulet, sol ibland, 22-26 grader, 7m/s O
Målsättning
Till det här loppet hade jag med med Julius, som skulle göra sin första riktiga mara. Innan hade han bara klarat av distansen
under 24-timmarslopp. Så mitt mål var att hjälpa honom så gott jag kunde. Och komma i mål själv också naturligtvis.
Med tanke på att Julius inte tränar löpning utan fäktning, så fick planen bli därefter. Jogga lätt så länge det går, sen varva in mer och mer gång.
Tävlingen
På grund av Corona var deltagarantalet begränsat till tio personer. Platserna tog slut rätt omgående.
Vi hade turen att få vara bland de tio personerna. Hurra!
Hela startfältet
Det blev en intressant samling löpare. När jag sa att jag skulle göra mitt 85:e marathon, fick jag till svar: -"Nybörjare!" För i det här gänget så var jag verkligen en nybörjare. Jag och Julius hade samlat på oss klart minst marathon. Alla andra hade minst en bra bit över hundra marathon, många med flera hundra marathon. Värst av alla var Lennart som gjorde sitt 943:e marathon.
Påarp runt
Upplägget var att man skulle springa 8 varv på en slinga på drygt 5 kilometer runt Påarp. Första sex varven var på 5396m. Och de två sista varven fick man gena lite, och det var jätteskönt kan jag tillägga, så de varven var bara 5032m.
Inför start undrade Johan vad vi siktade på för tid. Jag gissade på 4.30, men att vi skulle starta något snabbare. Det passade med hans planer och vi beslöt att göra sällskap. När starten gick så visade det sig att vi var de ambitiösaste i hela startfältet, och vi fick bilda tätklunga.
Täten kommer
Första varvet handlade mycket om att lära sig banan. Spana efter snitslar och blå pilar på marken. Det gick rätt bra tyckte vi, det här fixar vi lätt. När första varvet var klart insåg vi att det inte alls gått så bra, varvet var för kort. Tydligen hade vi missat slingan genom skogen i Nordöstra ändan av varvet. Det löste sig dock, vi fick kompensera med två slingor på varv två istället.
Ute på varv tre började Julius klaga på att benen värkte och tappade någon meter då och då. Så när varvet var klart så valde vi att slå av på takten och släppa iväg Johan, som istället ökade. Han såg ut att var på väg mot en tid en bra bit under 4 timmar. För våran del handlade om att bara klara oss runt. Vi gick någon minut ibland, annars bara långsam jogg.
Julius höll ihop imponerande bra. Visst det gick inte så fort, men han kämpade på trots att det var jobbigt och gjorde ont. Peppade Julius inför sista varvet med att han kunde klara under 4.30 om vi bara höll igång och minskade lite på gångpauserna. Han var på och tog fram de sista kraftreserverna. Det blev inte alls många gångpauser, bara två korta på hela varvet och joggfarten var något högre också. Johan som fått problem kom vi överaskande nog ifatt mitt på sista varvet. Jag tänkte att jag skulle göra det lättare för Julius, så jag erbjöd mig att bära hans drickaflaska. Nu blir man inte bara trött i kroppen under ett marathon, knoppen blir också rätt trött. I alla fall var nog min knopp rätt trött för det slutade med att jag drack upp Julius flaska. Hursomhelst tog vi oss i mål nöjda och belåtna med dagen.
Julius springer i mål
Alexander med precis samma målgest som Julius
Skål för ett lyckat lopp
Vinst för Julius i sitt första marathonlopp och banrekord med tiden 4.21.45.