37 - Ironman Kalmar
Datum: 15 augusti 2015
Min tid: 13:41:45
Maratontid: 4:47:52
Väder: Sol, 23 grader
Ironman Kalmar passar naturligtvis alldeles perfekt att genomföra på ett järnår. Ironman har en slogan, "Swim 2.4 miles! Bike 112 miles! Run 26.2 miles! Brag for the rest of your life!". Och nu när jag faktiskt gjort de tre första sakerna, så får jag väl sätta igång med skrytet...
Hotellet som jag bodde på låg väldigt nära vattnet. Och väldigt nära starten. Den låg bara 100 - 200 meter bort. Faktiskt låg det mesta nära, köpcentrum, hamn, slott, centrum, mål, växling och mässan. Bara tennishallen som låg lite längre bort. Och då spelar jag ändå inte tennis.
Min rumskompis. Den tysta lugna typen och inget snarkande var det heller.
Åkband på. Nu blir det åka av.
Min nummerlapp innan jag börjat utsätta den för omild behandling.
På mässan hittade jag en tröja med alla deltagares namn på. Låt se var har vi mitt? Hmm, där har vi min bror Christian, men han ska ju inte vara med. Hur gick det här till?
Nyinköpt cykeltröja. Nu ska det väl synas att man är svensk.
Nästa natt ville cykeln sova utomhus.
Med över 60 startande var vi tredje största klubb.
Simning
Banan såg på pappret rätt enkel ut.
Gul boj sväng vänster. Röd boj sväng höger.
(Bild lånad från Ironman Kalmar). Vaknade strax före fyra. Fixade lite. Åt frukost. Promenerade bort till växlingsområdet och väckte cykeln. Tillbaks till hotellet och drog på mig tävlingskläderna. Kom på att jag glömt simglasögon. Promenerar de få metrarna bort till starten. Ställde mig i kön till starten som ringlade lång på gatan bredvid och den park, som också ligger där. Självseedning. Jag ställde mig långt bak inne i parken på en förväntad sluttid mellan 1.30 och 1.45. Fortfarande var det lång tid kvar. Nervositeten kröp in innanför skinnet på mig. Skulle jag klara av det här? Skulle jag min vana trogen få kramp? Och var skulle jag få den? Långt ute på havet? Visste att jag inte alls hade förberett mig för det här loppet. Slog undan de negativa tankarna med att det var en härlig dag och att jag skulle få ut och göra det jag gillar. Och det oavsett om det går eller ej. Jag är ju faktiskt här och ska få delta på en Ironmantävling.
Långt där framme gick starten. Ledet började röra sig och efter några minuter var jag framme vid startrampen ner i hamnbassängen. Klev ner för rampen och dök i med den där känslan av att man inte har någon som helst aning om hur det kommer att bli. Inte ens hur det kommer vara om någon sekund. Är vattnet lika svinkallt som luften känts i snålblåsten på hotellverandan varje kväll? Det var det inte. Det var varmt och skönt, drygt 20 grader.
Jag hamnade ute på vänsterkanten och fick en lugn resa ut ur hamnbassängen. Svängde höger ut ur hamnbassängen. Rätt mot vinden. Hmm, nu kom det ju vågor. För varje meter så blev vågorna större. Var lite småtrångt med folk nu också. Insåg att det här kommer att bli jobbigt. Men så fick jag för mig att strunta i hela tävlingshetsen och bara njuta. Bytte till bröstsim. Det blev lättare att navigera. Och jag höll nog ändå rätt bra tempo gentemot mina medsimmare. Dessutom blev berg-och-dalbaneturen man bjöds på rätt rolig.
Efter en liten stund kom jag fram till första gula bojen och svängde vänster bort från land. Det var inte lika mycket folk runtomkring, så jag prövade att crawla några små bitar i taget. Det gick rätt bra. Andades bara inåt land dock.
Rundade två gula bojar till. Nu var det dags att simma tillbaks med vågorna kommande in på min vänstra sida istället. Fungerade det med. Fältet började glesna ut nu. Mer och mer faktiskt. Rundade en hjälpbåt. Plötsligt var jag väldigt själv. Och var var nästa boj? Det fanns några småbojar som jag siktade på. Det borde vara rätt väg. Så småningom kom jag ihop med några till simmare och hade en minikonferens om var den röda bojen egentligen låg.
(Bild lånad från Ironman Kalmar). Rundade den röda bojen och tog sikte mot hamnen. Skulle inte bli några problem. Det sitter en stor Kalmar-skylt som man ska förbi. Nu tätnade det på med folk. Rundade den röda bojen vid kajen, fullt med andra simmare nu. Var kom alla ifrån egentligen? Vågorna var mindre vid kajen, så jag passade på att gå över till crawl helt och hållet. Resten av simningen flöt på bra, med undantag av en brottarsimmare som simmade snet och vint och kryssade fram och tillbaks och tryckte undan och ned under vattnet allt som kom i hans väg.
Tid simning: 1:41:36
T1
Av med badkläder och på med cykelkläder. Hur lång tid kan det ta egentligen. För min del tydligen ungefär lika lång tid som det tar att byta om efter ett besök i simhallen. Men i det här sammanhanget innebär det att jag är snabb som en snigel.
Tid T1: 11:55
Cykel
Cykelbanan består av två varv. Först ett längre på 120 km ut på Öland.
Sedan ett lite kortare på 60 km på fastlandet.
Dagens dopp avklarat. Dags att cykla vidare.
Ölandsbron (bild lånad från Ölands Turistbyrå). Det första stora hindret på cykeletappen. Byig kraftig motvind. Trångt med andra cyklister. Och balanserande längst ut till höger på bron, stirrande ner på vågorna långt, långt nedanför. Inte så kul, men bra utsikt. Hade en medelhastighet på drygt 22 km/h efter Ölandsbron. Inte bra!
På Öland fanns det många väderkvarnar (bild lånad från Ölands Turistbyrå). Jag förstår varför, det blåser en hel del här...
På Ölands västkust gick det ändå rätt hyggligt. Här passerade jag Mörbylånga.
Och här Degerhamn (foto Per Östlund).
Efter Degerhamn svängde man österut över Alvaret (bild lånad från Ölands Turistbyrå). Och här började verkligen allvaret. Motvind tvärsöver hela Öland. När man väl var över på andra sidan ön så hade man en kraftig sidvind på vägen norröver.
Å andra sidan blev nästa passage av Alvaret klart trevligare. Härlig medvind. Härlig sommarsol. Perfekt turistcyklande. Bara att rulla på.
Ölandsbron tillbaks blev också bättre än ditvägen (bild lånad från Ironman Kalmar).
De sista sex milen cykel fungerade cyklandet bra. Mellantiderna säger att det gick långsammare, men de ljuger. Jag blev tvungen att ta några pauser för att sträcka på benen och lätta på trycket (nej, inte i däcken). Så jag tror att själva cyklingen gick snabbast det här varvet. Och känslan var klart skönare, ju närmare mål jag kom ju säkrare jag var på att klara av det här. Bara ett maratonlopp kvar!
Tid Cykel: 6:54:06
T2
Och när cykelävetyret väl var avklarat började nästa äventyr...
...skattjakt! För att underlätta hade jag gömt mina saker i en unik rödvit plastpåse. Det visade sig att jag inte var ensam om den idén. Jag fick tag på påsen ändå och rusade in i ombytestältet. Den här gången hoppade jag till och med över att knyta skorna. Växlingen tog tydligen lång tid ändå.
Tid T2: 6:16
Löpning
1 varv simning. Avklarat! 2 varv cykel. Avklarat! Bara 3 varv löpning kvar.
Men titta han springer ju omkring och skrattar.
Kom in i ett lagom 5:30-tempo redan från början. Kändes bra. Fullt med publik som hejade på. Kändes bra. Varmt och skönt. Kändes också bra. Fast jag blev törstig av det och drack ordentligt de två första vätskekontrollerna. Sen protesterade magen. Började gå, sen omväxlande löpning och gång. Drack bara försiktig med cola resten av loppet för undvika mer problem.
Fick sällskap i mitt gå-joggande av Kristian från Trollhättan. När man är ute så lång tid som jag är så hjälper sånt till med att få tiden att gå. Dessutom har man en tendens att gå snabbare. Sen spelade mindre roll för mig att han låg ett helt varv före mig.
När vi passerat målet/varvningen så ville han ta det lite lugnare. Jag hittade strax klubbkompisen Jonas att slå följe med andra varvet. Vilket var tredje varvet för honom.
Precis inför tredje varvet kom ytterligare en klubbkompis, Håkan A, ifatt oss. Det visade sig att han faktiskt låg på samma varv som jag själv. Bra, tänkte jag då får jag sällskap tredje varvet också. Det visade sig dock att han började bli tröttare, medan jag började bli piggare. Så vi höll bara ihop i en dryg kilometer.
På det tredje varvet inser jag att jag nog kan straffa min tid från Challenge Denmark om jag håller uppe farten. Ingen mer omväxlande gång. Bara jogg nu. Gång enbart genom vätskekontrollerna, vilket var ganska ofta det med, varannan kilometer. Nu rullade det bara på...
...och plötsligt var man inne på upploppet.
...och så hade man blivit en järnman. Det är jag rätt säker på för det utannonserades ordentligt i högtalarsystemet: -"Alexander, you are an ironman!"
Tid löpning: 4:47:52
Tid totalt: 13:41:45
På återseende Kalmar!
Lite rörliga bilder från loppet