81 - Jönköping Marathon
Datum: 24 augusti 2019
Min tid: 3.41.41
Väder start: Mulet, 17 grader, 2m/s V
Väder målgång: Sprucket, 22 grader, 1m/s VSV
Målsättning
Hela idén var att göra ett säsongsbästa. Och då helst sub4 för att det skulle se snyggare ut så. Sen tänkte jag
inte heller försöka göra något bättre lopp under 2019 heller. Det var faktiskt tveksamt om jag skulle göra något
ytterligare marathon överhuvudtaget. Alltså var det just denna dag som jag skulle göra något fantastiskt. Kan erkänna
att den här utmaningen skrämde en hel del. Årets träning var inte direkt imponerande och de tre maror jag gjort tidigare under
året hade känts tuffa att bara genomföra, särskilt den senaste, då tog det nästan 8 timmar att klara de dryga fyra milen.
Därför handlade mina tankar inför loppet väldigt mycket om att få väldigt ont och att tvingas gå långa sträckor.
Känslan av blåsor under fotsulorna. Känslan av att inte ha någon ork alls. Skulle jag krascha? Skulle jag få ont i högerbenet?
Trots att det absolut inte var planen den här dagen så spökade sådana tankar ändå.
Lite extra krydda på den vanliga spänningen inför ett lopp kan man säga.
Jönköping Marathon 2019
Tävlingen
Tror det här var tredje upplagan av Jönköping Marathon. Inför första upplagan beskrev de loppet
som snabbt och banan som platt. Ett lopp att sätta personligt rekord på.
Hade också hört det beskrivas som Sveriges vackraste marathon.
Det skulle visst också vara Sveriges näst största marathon.
Jag tar sånt med en en nypa salt, särskilt det där med snabb och platt bana.
Jag menar det är ju ändå Jönköping, det går väl inte att göra en platt envarvsbana?
Start och mål var på Munksjöbron mitt i centrala Jönköping. Bansträckningen var en stor lång loop genom Huskvarna och Jönköping. Ett halvmarathon ingick också i arrangemanget, detta med gemensam start. Halvmaran hade nog klart fler deltagare än huvudsträckan.
Profilen ser allt annat än snabb ut
Nummerlappsutdelningen.
Första milen
Jag kände mig modig vid starten och ställde mig framför farthållarna för fyra timmar. Någonstans mitt emellan 3.45 och 4.00.
Tänkte att det var lika bra att göra ett ordentligt försök och sikta på några minuter under 4 timmar. Kanske jag skulle behöva
ligga några minuter före om jag blev för trött på slutet. Friskis och svettis stod för uppvärmningen. Hela bron gungade i takt.
Började fundera på om bron skulle hålla. Får tipsa arrangörerna om att göra flytväst till obligatorisk utrustning.
Så gick starten och äntligen var man på väg. Tydligen hade ja stått och spänt mig, fulladdad av adrenalin utan att kunna göra något. Nu släppte det, nu kunde jag börja jobba på dagen uppgift. Jag koncentrarade mig på att bara flyta med strömmen av löpare. Jag hamnade i en jätteklunga. Det var bara att följa med i den långa tjocka ormen av löpare som slingrade sig genom stan.
Ganska snart lämnade vi gatorna i centrum och kom ut på trevliga cykelbanor. Mycket grönt runt banan.
Långa rader med träd och buskar. Parker och skogsdungar. Märkte att jag nog sakta avancerade i fältet.
Sen kom Huskvarna och backar. Nu var det helt klart att jag avancerade. Strax innan milen passerade jag farthållarna
för 3.45. Oj! Ojoj! Vad göra nu? Bromsa upp och lägga sig bakom? Nej, det kunde jag inte förmå mig till även om jag insåg
att vore smartast. I min galna tävlingshjärna blev det istället att nu har jag passerat de här farthållarna. Nu får de absolut
aldrig passera mig. Jag måste till varje pris hålla mig framför dem. Att bli passerad skulle innebära en allvarlig prestigeförlust.
Plötsligt var jag jagad. Säkrast att skaffa en liten lucka...
Mellantid 10km: 49.59
Andra milen
Andra milen började med en brutal nerförsbacke. Egentligen alldeles för brant för att man skulle ha någon glädje av den.
Noterade ändå dagens snabbaste kilometer här 4:23. Inte så imponerande, jag vet. Men för tillfället är jag inte bättre.
Den här milen var plattare. Banan innehöll visserligen en del grustigar den här biten, men farten var ändå god. Skönt att
få slippa backarna. Efter 16 kilometer sprang vi på en lång rak cykelbana längs med Vätterns strand. Vackert. Snabbt.
Och skönt.
Jag började räkna på möjliga sluttider. Fyra timmar boorde vara en baggis.
Insåg att jag har en fart som skulle kunna ta mig ner under 3.30. Mmm, det skulle vara kul, men det blir nog svårt.
Eller åtminstone under 3.42.42. Mitt gamla personliga rekord från 1996 som jag trodde att jag aldrig skulle någonsin skulle slå.
Det dröjde ända till 2010, och att det skulle vara möjligt insåg jag inte förrän någon månad innan.
Så det rekordet var mycket speciellt för mig.
Dessutom en tid som varit väldigt enkel att komma ihåg.
Jag gillar siffrorna och upprepningen av 42. Så den där tiden ligger alltid skvalpar i bakhuvudet.
Jo den tiden ska jag minsann slå idag. Men 3.30 skulle vara kul också. Jag valde att försöka sikta på 3.30.
Samtidigt tänkte jag att det var galet. För varje steg jag tog så tänkte jag att det här kommer jag att få betala för.
Det blev rätt tomt när halvmaralöparna svängde av mot sitt mål. Men det gjorde mig inget jag bara malde på.
Mellantid 21,1km: 1.44.23
Tredje milen
Fortsatt bra tempo. Jag tänkte att det här kommer jag att få betala för. Sen kom backen som alla pratat om.
Rätt tuff lutning. Men framför allt den tog aldrig slut, utan bara fortsatte och fortsatte. Tänkte att jag skulle
ta det lugnt uppför, men jag kände mig stark så jag saktade inte ner så mycket. När backen äntligen tog slut.
Så kom nästa backe. Suck! Banan ledde ut från stan. Längre och längre ut på landet. Jag väntade nästan att jag skulle
komma fram till en skylt som det stod Västergötland på.
Började närma mig en 3.30 farthållare. Ojdå hade det gått så bra uppför.
Plötsligt började jag möta löpare på cykelbanan. Va?! Hade jag sprungit fel? Inte igen!
Minnet från förra årets Östgötamara kom tillbaka.
Det visade sig dock vara helt korrekt.
Banan gjorde en ögla genom ett villasamhälle. På en liten sträcka till och från öglan mötte man löpare.
Kom ifatt och förbi farthållaren. Det visade sig att det var han som kroknat och inte jag som sprang bra.
Passerade banan högsta punkt. Nerför. Skönt.
Mellantid 30km: 2.30.43
Fjärde milen och 2 195 meter till
Nu fick jag betala. Insåg att nerför inte alls var skönt.
Det gick visserligen hyggligt de första nerförsbackarna.
Men det blev värre för varje nerförsbacke. I den sista brutala nerförsbacken ner mot platten kring
centrum tog det tvärstopp. Sen hjälpte det inte att det blev platt efteråt. Motorn hostade och hackade. Slut på soppa också.
Målsättningen blev nu att inte bli ifattsprungen av 3.45 farthållarna. Eller åtminstone fixa sub4.
Det gick trögare och trögare.
Till slut klarade jag inte ens att hålla sexminutertempo. Som värst blev kring 38 kilometer, höll på att inte fixa under
7 minuter den kilometern. Och då var det alldeles platt.
Sen blev jag förbannad på mig själv för att jag var så dålig och höll
därefter under 6 minuter per kilometer.
Måste skriva lite om banan här. Tror nämligen att banlägger tycker om att retas med löparna.
Med över en mil kvar passerar man en skylt, Jönköping centrum 3km.
Lite så där så att man känner att snart är man i mål. Sen svänger banan åt ett annat håll.
Efter några kilometer kommer en ny skylt, Jönköping centrum 2km. Sen svänger bort igen. Sådär håller det på.
Med drygt två kilometer kvar passerar man under målet. Med en kilometer kvar passerar man målet igen.
Den där extra svängen om ytterligare en kilometer var klart tung för mig.
När det kändes som allra tyngst och mörkast kom de där 3.45 farthållarna ifatt. Inte bra.
Uppbådade alla krafter jag hade för att hålla dem bakom mig. Låg på kring mjölksyratröskeln, vilken vid det här tillfället
var vid en löjligt låg fart. Hade farthållarna metern bakom mig i alla fall. Till slut så kom äntligen bron.
De hade lagt ut en blå matta över bron ända fram till mållinjen. Fint! Fullt med folk som hejade. Härligt!
Jag spurtade ifrån. Ja, jag kom före farthållarna! Ja, jag fixade under 3.42.42. också!
Sen när jag kollade resultat listan fick jag mig ett gott skratt.
3.41.41 var den officiella sluttiden, vilken matchande tid när man hade som mål att klara 3.42.42!
Sluttid 42,2km: 3.41.41
Glad att det snart är över.
Glad att det är över.
Sammanfattning
Bra publik. Mycket Ironman bland publiken.
Det märktes att det går en Ironman 70.3 tävling i Jönköping varje sommar. Tur jag sprang i Ironmankeps.
Jag är nöjd och belåten med loppet trots jobbig bana. Nej, den är inte snabb. Men den är vacker, fast kanske inte
riktigt Sveriges vackraste. Sveriges näst största marathon? Nja, det är det nog Ironman Kalmar som är. Sen har vi Ultravasan.
Bägge dessa har över 2000 deltagare. Därefter har vi Fjällmaraton (den ursprungliga vid Trillevallen i Jämtland) och
Helsingborg Marathon, med runt 1000 deltagare. Sen kommer Jönköping Marathon med ungefär 500 deltagare.
Jaja, det är inte hela världen.
I vilket fall som helst så gillade jag loppet, och det är mycket sannolikt att jag gör den igen.