53 - Marieberg Galleria Marathon
Datum: 19 februari 2017
Min tid: 3:34:39
Väder: Inte ett moln, 20 grader, 0m/s
Överraskningsåret 2017 fortsätter. Med tanke på att jag veckan innan loppet knappt klarat av att springa fem kilometer på träning på grund av löparknä och hade ont av att bara gå dagen innan så var dagens största överraskning att jag överhuvudtaget lyckades fullfölja. Att jag kom till start borde ha varit överraskande det med. Men eftersom jag är ju galen nog att gilla såna här galna lopp, så var det inte så överraskande. Dagen till ära överraskade jag också genom att genomföra ett natonalitetsbyte och springa som amerikan. Det var som 17!
Marieberg Galleria fem på morgonen.
Vaknade redan klockan tre. Tydligen var jag jättenervös eftersom jag inte kunde sova. Brukar sällan vara på humör den tiden på dygnet. Men jag har hört att man mår bättre efter lite shopping, så jag bestämde mig att dra till närmsta köpcenter. En halv dags shopping måste ju kunna råda bot på det mesta.
Det skulle visa sig att det här blev mitt livs längsta shoppingrunda, 42 195 meter blev det till slut. Gemensam start på shoppingen redan klockan sex på morgonen. Galet bara det. Och tävling på det. För att hinna med så många butiker som möjligt så satsade jag på att fönstershoppa. Bra taktik, det gick mycket fortare så. Jag hann med många varv runt butikerna. Det blev visserligen inte så många varor, men jag fick i alla fall med mig en liten shoppingbag med varor vid målet. Shoppingbagen innehöll en massa sminkgrejor, tydligen är jag inte så bra på att shoppa.
Landskamp Sverige mot USA i grenen 42 195 meter shopping.
Banan var en rundbana, rund som en fotboll, en amerikansk fotboll. Vid bägge spetsarna låg köpcentrets utgångar. 349 meter långt varv. Låter kanske inte så mycket, men det blir faktiskt en väldigt stor fotboll.
Löparna laddar för start
Försökte gå ut i ett lugnt och behagligt tempo. Det visade sig vara strax under fem minuter per kilometer. Jag blev varm ganska snabbt. För varm. Tänk att det kan vara så varmt i februari. Blev tvungen att cabba ner piratbuffen. Fick problem med magen också. Det enda jag kunde få i mig var sportdryck, och då bara lite granna.
Den berömda rosa sportdrycken som serveras i Örebro. Hade räknat med att vätskekontrollen skulle ligga utanför Systembolaget, men så blev det inte.
Efter en mil kom jag på det, det där var nog inte så lugnt tempo. Sänkte tempot lite granna. Det hjälpte mot allt utom magen.
Ett galet lopp kräver en galen löpare och helst ett galet linne. (Bild Joakim Hjortsberg)
Halvvägs insåg jag att det fortfarande gick ganska fort. Passerade halvan någon minut innan 1.50. Bestämde mig för att verkligen föröka hålla nere farten. Och lyckades faktiskt sänka farten rejält. Det fungerade visserligen bara en mil, sen ökade farten igen...
Nyvaxat golv
...för jag började hör och häpna tycka att det blev lite långtråkigt. Jag har å andra sidan aldrig varit särskilt förtjust i shopping, så det kanske inte var så konstigt.
Trodde att de skulle rulla ut röda mattan åt löparna, men någonting gick fel.
Jag var bara tvungen att få varven att gå lite fortare. Så en liten fartökning måste jag väl ändå kunna tillåta mig.
Ibland ser man inte skogen på grund av träden
Kändes ändå som om jag inte kom någon vart. Och rent teknisk sätt så gjorde jag faktiskt inte det heller, jag var ju fortfarande på samma ställe. Fast i ett köpcentrum.
Blev man trött fanns goda möjligheter för att ta sig en paus.
Jaja, jag får väl se till att komma härifrån så snart som möjligt då. Jobbade på, och minsann till slut började kilometrarna ticka på. Knät slutade värka vid 37 kilometer. Skönt. Men sällsynt är den glädje som varar för evigt, efter 37,5 kilometer började knät kännas av igen. Strunt samma, nu var det så kort kvar, så det var ingen idé att bryta i alla fall.
Snart dags för fikapaus?
Mot slutet gick det bara snabbare och snabbare. Insåg att jodå, under fyra timmar kommer det garanterat att gå. Hmm, det blir nog under 3.45. Men vänta nu, det kommer bli under 3.40. Sen flög jag fram sista varven och då stannade klockan på 3.34!
Jag hamnade faktiskt i en spurt om sjunde platsen. Jag hade riktigt bra fart sista två varven. Vid allra sista spetsen (på fotbollen) mindre än hundra meter kvar ser jag en löpare framför mig som tidigare legat flera kilometer före mig. Blev väldigt förvånad att se honom kvar i loppet fortfarande. Det konstiga var att jag faktiskt inte ens visste vilket varv han var på. Men jag bestämde mig för att jag skulle förbi i vilket fall som helst. Så därför så råkade det bli en spurtuppgörelse. Man kan säga att jag körde ända in i kaklet (det var kakel överallt i det köpcentret så det passade bra). Och jo, jag lyckades faktiskt komma förbi. Efteråt blev jag intervjuad i TV. Galet det också.
Dags att boka resan hem. (Bild Joakim Hjortsberg)
Det konstiga är att trots att jag var så less på hela köpcentret under sista halvan av loppet, så efteråt hade jag blivit jätteförtjust i stället. Förhoppningsvis går det över, annars riskerar jag att bli en storshoppare.