48 - Mariestads Marathon
Datum: 20 augusti 2016
Tid: 4.08.22
Väder: Mestadels mulet, 18-22 grader, vindstilla.
Banan i Mariestad är en ren vändpunktsbana. 4 vändor för att komma upp i en helmara. För de som inte ville köra hela distansen fanns även möjlighet att springa kvartsmarathon eller halvmarathon. Start några kilometer norr om Mariestad i Snapens friluftsområde. Mer exakt, vid orienteringsklubbens klubbstuga. Banan går sen mer eller mindre längs med Vänern till vändpunkten direkt efter hamnen i centrala Mariestad.
Badorten Snapen (japp så benämns den på Facebook)
Ännu ett lopp klubbkompisen Stefan släpade med mig på. Blir nästan lite för lätt för mig att välja marathonlopp. Han gör det åt mig. En sådär tio dagar innan så kommer det, -"Du, förresten vi ska springa Mariestad." Bara att hänga på. Mycket praktiskt.
Två löpare från Östergötland som förirrat sig till Västergötland.
Planen för dagen var att hjälpa Stefan fram till ett nytt pers på halvmaradistansen. Visserligen var han anmäld till helmaran, men han är en sådan där hårding, som först ska slå rekordet på halva distansen och sen fullfölja hela distansen i god stil. Jag tänkte hjälpa till och dra de första 15 kilometrarna, sen jogga till varvningen och därefter promenera resten. På så sätt borde jag vara i topptrim inför stafetten Kraftloppet veckan efter.
Vi fick en bra start, kom iväg utan besvär, gick ganska fort, så jag höll igen och bromsade lite. 3.54 på första kilometern, min snabbaste första kilometer på ett marathonlopp. vi låg i täten de första kilometrarna, sen kände Stefan att det här inte riktigt var hans dag. Vi slog av på takten och joggade i femminuters tempo.
Efter första vändan ville Stefan bryta. Kroppen var inte på topp helt enkelt. På något sätt samlade han ihop tillräckligt med energi för att fortsätta ändå. Men efter andra vändan bröt Stefan. Kroppen hade sagt ifrån lite varstans och han blev tvungen att kliva av. Utöver allt annat elände så behövde han göra ett toastopp också. Han var så färdig så att han fick för sig att han skulle ha med sig en reporter från Mariestads Tidning in på dass. Tror inte att det blev något reportage. Och lika bra var väl det, det skrivs så mycket skit ändå.
Själv så lämnade jag Stefan i sticket och fortsatte. Eftersom tempot fram till halvan hade varit lägre än planerat, så tänkte jag om och valde att spara promenaden till sista vändan. Lätt jogg fick det bli den här vändan. Kände mig väldigt fräsch överallt utom i benen. Lustigt att det ska bli så på en mara. Strax efter vändningen borta vid hamnen möter jag Stefan, som kommer springande som en raket. Inte illa för att ha brutit loppet. Han måste ha kommit på bättre tankar eller så tyckte han bara att det var långtråkigt att vänta på att jag skulle komma i mål. Fantastisk återhämtning i vilket fall som helst.
Efter sista varvningen började jag gå. Ansträngde mig att se ut som om jag gått in i väggen. Ska man göra dåligt ifrån sig på ett lopp, så ska man göra det ordentligt. Klart skönt att gå faktiskt. Ska nog gå någon till mara så småningom. Blev tvungen att jogga lite vid hamnen, det fanns ju faktiskt lite publik där, och lite på tillbakavägen när jag kände mig uttråkad.
Silver i M45.
Trots alla mina ansträngningar att misslyckas, så misslyckades jag med att vara misslyckad. Tiden 4.08.22 räckte tydligen till ett silver i M45.
För övrigt så var det tredje marathonloppet i år på just 4.08, en bedrift bara det. Dessutom uppfyllde jag ett av de två årsmål jag satt upp. Nämligen att komma upp i totalt 1000 marathonlopp det här året. Eftersom som jag körde med datortema för året så räknade jag binärt, 1000 betyder alltså 8. Med dessa 1000 marathonlopp kom jag upp i hela 30 marathonlopp totalt, hexadecimalt räknat, och det är ju ett jubileum det med! Notera det matchande startnumret!
Dubbelsilver.
Lustigt nog fick Stefan ett silver också. 3.56 fick han i sluttid efter att ha sprungit förbi när jag promenerade. Extra lustigt med tanke på att vi bägge lyckades få brons i våra respekive klasser på Öland.