72 - Ölands Marathon
Datum: 4 augusti 2018
Min tid: 3.59.27
Väder start: Solsken, 29 grader, 4m/s VNV
Ölands Marathon. 29 grader och stekande sol. Ungefär 80 startande. Fler idioter gick inte att uppbringa. Jag tänkte se till att göra mitt jubileum för 75 marathon lite extra och behövde göra något extra marathon för att få alla planer att gå i lås. Så Öland fick det bli, även om jag idiotförklarade mig själv på kuppen.
Uppdrag på Öland: Se till att genomföra.
Banan går på Norra Öland och är i princip en trevarvsbana. Varvet består av en lång slinga och en kort slinga. Bägge utgår från korsningen i mitten av Löttorp. Det blir som en mycket deformerad liggande åtta. Det är bara det att varvet är 13km långt och tre varv blir bara 39 km. Så för att få till rätt längd så springer man först två korta varv runt kvarteret, sen springer man slutslingan på trettonkilometersvarvet. När det väl är sprunget så är det tre varv som gäller.
Banan går mestadels utanför tätorten, genom det typiska öländska haglandskapet och en del små skogsdungar. Här och var passeras en gård. Grönt, lummigt och vackert med andra ord. Däremot ser man inte så mycket hav, bara en några hundra meter lång sträcka längs en stenig strand varje varv.
Karta.
Mycket varmt vid start. Ingen ville gå ut i solen och ställa upp vid startlinjen. Med två minuter kvar till start fick speakern tvinga fram löparna. Jag råkade ställa mig längst fram.
Starten gick, och jag såg till att bli ifrånsprungen. Jag försökte gå på känsla och bara springa i ett bekvämt tempo. Det blev strax under fem minuter per kilometer. Det tempot höll ungefär ett och ett halvt varv. Halvmaran passerades på 1h43min. Sen kom den berömda gubben med stora hammaren och slog mig. Tappade tempot med ungefär en minut per kilometer tämligen omgående.
Ut på sista varvet började jag gå. Har inget att skylla på egentligen. Jag är nog bara klen. Lyckades i alla fall ta mig i kragen och variera gång med inslag av något som med god fantasi kan liknas vid löpning. När havet passerades för sista gången vid 34km, så var det enda jag önskade att bryta och ta ett långt skönt kallt dopp. Funktionärerna sa att det var lika varmt i vattnet som i luften, så jag struntade i att bryta. Lyckades i alla fall lufsa vidare.
Som så många gånger förr visade det sig att bara man håller sig i rörelse så kommer man till mål så småningom. Med tre kilometer kvar insåg jag att jag skulle komma i mål. Tiden såg ut att bli precis över fyra timmar. Jag kunde inte förmå mig att öka farten ändå. Försökte, men det gick bara inte. Försökte om och om igen. Det gick bara inte. Så till slut inne på på sista kilometern, äntligen en liten fartökning. Och sen lite till. Och yttterligare lite till. Klarade den berömda fyratimmarsgränsen med 33 sekunders marginal. Så skönt. Men skönast var att äntligen komma i mål.
Titta, det där måste vara en elitlöpare!