65 - Personliga rekordens tävling
Datum: 16 december 2017
Min tid: 24:00:00
Min distans: 88 252 m
Maratontid: 5:07:05
Väder: Vindstilla, 17 grader
I år hade jag inte ens hunnit börja fundera på jul. Plötsligt var den bara där, Personliga rekordens tävling, julfirandet med hela löparfamiljen. Sveriges längsta julbord. Ett 24 timmar långt löparfrossande. En fest jag bara ville vara med på. Det gick ett rykte att det egentligen var en tävling. Tydligen skulle man försöka komma så långt som möjligt på ett dygn. Så galet! Finns väl ingen som gör något sånt, eller gör det?
Det fanns även alternativ med kortare tid för de som inte ville vara uppe och festa hela natten. 12 timmar, 6 timmar, 3 timmar eller bara en timme.
Här nedan följer våran beskrivning av hur vi pirater gjorde den här tävlingen.
Tipshallen i Växjö var målet för årets sista piraträd
Steg 1: Vi ankrade utanför hallen. Ett sådant där mindre skepp med fyra gummidäck visade sig vara ett utmärkt val för ett strandhugg.
Steg 2: Vi äntrade hallen med allt vi trodde oss behöva. Ett bord att borda med är obligatorisk utrustning.
Upphittad tomte. Återfås mot beskrivning.
Steg 3: Vi hittade en skäggig tomte att råna. Jo alltså, vi tänkte att lite förklädnad kunde vara bra. Det blir lättare att smyga sig på intet ont anande offer på det sättet. Luvorna som vi tog, valde vi att kalla för rånarluvor.
Piratnästet redo! -"Finns det några snälla barn här?"
Steg 4: Efter diverse vapenvård var så alla pirater redo att ge sig på loppet.
Minsta piraten.
Steg 5: Alla? Inte riktigt. Vi läste tävlingsreglerna. Fyrfota djur var inte tillåtna. Den minsta piratens i övrigt lysande förklädnad stoppade henne från tävlan.
Våran supportorganisation.
Steg 6: Just ja, en bra supportorganisation måste man ju ha. Så i sista sekunden hittade vi några frivilliga och installerade dem i piratnästet. Vi glömde tyvärr att ge dem några instruktioner, vilket resulterade i att de bara satt där och tittade på.
Och där rusade alla iväg. Man skulle nästan kunna misstänka att det fanns några pirater som
jagade där bakom.
Foto: Daniel Westergren
Steg 7: Ta så många steg du kan. Vi missuppfattade lite och tävlade om vem som tog flest godis.
Tomtarnas julparad.
Foto: Fredrik Svensson
Steg 8: Hittar du något att plundra så gör för all del det. Vi hittade massa godsaker...
Steg 9: Efter några timmar började folk att prata om att bita ihop. Då tänkte vi, först ta en chokladpralin, sen bita ihop.
Lets dance!
Foto: Daniel Westergren
Steg 10: Efter många timmars ringdans kom vi på att det fanns andra byggnader i närheten att ge sig på. Det slutade med att vi intog ett hotell.
Steg 11: Dagen därpå startade vi med ett öråd i hotellets matsal. Vi skulle bestämma dagens färd...
Steg 12: ...men så kom vi på att de fortfarande höll på i Tipshallen. Så det blev snabbt tillbaka till sjöslaget för att fixa några kilometrar till. Förlåt, jag menar sjömil såklart!
Nummer 12 och nummer 13.
Foto: Fredrik Svensson
Steg 13: Vi var pigga och utvilade. Alla andra verkade som om de varit uppe och sprungit hela natten, vilket de också hade gjort. Alexander lyckades hitta Henrik från Skåne som ville hålla ett lite högre tempo. Han skulle visst försöka göra över 200 kilometer. Där ser man, det finns tydligen de som är ännu galnare. Bra sällskap tänkte Alexander och tjänade därmed plötsligt ihop ett gäng bonuskilometrar.
Och där har vi passerat 200km. Ja en av oss i alla fall.
Vad den andra jublar för kan man ju allt undra över.
Foto: Daniel Westergren
Jodå, löpning är socialt. Särskilt ultralöpning. Kan man få sällskap under några kilometrar så tar man emot det så gärna. Alexander var inte först, han härmades bara. Louise gjorde likadant tillsammans med Sussi från Stockholm kvällen innan.
Till slut sprang även Louise och Alexander ihop.
Foto: Daniel Westergren
Vi bytte runt lite med vilka vi sprang tillsammans med. Eller för den delen gick tillsammans med. För våran del blev det mest gång. Passade bra när arrangören var Växjö AIS gångsektion.
Steg 14: När vi ändå hade så mycket tid på oss, så passade vi på att träna in bra målgester. Bra att kunna ta till när tävlingen så småningom tar slut.
Louise visar upp en bra målgångsgest.
Valdemar kör en tuffare variant.
...och Bianca en ännu tuffare.
Och så var loppet över.
Steg 15: Med minuten kvar så var det till slut dags att börja springa. Dags för slutspurten.
Steg 16: Och inte hade man något för att öva målgester. När loppet väl var över så satte man sig bara ner. Notera att Alexander förlorat luvan under loppets gång. Som tomte ser han rätt konstig ut, en så kallad skumtomte.
Steg 17: Och sen väntade vi in mäthjulet för att få den exakta distansen. Med tanke på hur mycket tid vi slösat bort på annat än att tjäna så mycket distans som möjligt, så var det lustigt hur viktiga vartenda minsta meter var på slutet.
Medaljutdelning.
Foto: Fredrik Svensson
Steg 18: Sen fick vi höra att de hade runda saker av guld. Vi tog flera stycken!
Viktig lärdom: Att inte köra ner till Växjö i en minibuss med trög gaspedal. Jag startade loppet med träningsvärk i muskeln som går över smalbenet. Inte så bra, det gjorde det inte direkt lättare att springa.
Hur var det där med pension vid 65 då? Ja, alltså nu har ju regering och riksdag sagt att vi måste jobba mer, så då måste jag fortsätta.
Våra distanser 2017 blev:
24-timmars
Alexander 88 252m (marathonpassering 5.07.05)
Gabriel 48 396m (marathonpassering 5.48.37)
Bianca 55 160m (marathonpassering 8.25.06)
Julius 45 766m (marathonpassering 9.59.34)
Louise 47 222m (marathonpassering 12.06.42)
Valdemar 42 851m (marathonpassering 23.41.13)