18 - Stockholm Marathon

Datum: 28 maj 2011
Min tid: 3:28:43
Väder: Mulet och blåsigt, 14 grader

Hade högt uppskruvade mål inför årets Stockholm Marathon. Men alltefter att vintern led och jag led med skadeelände, så fick målet sakta men säkert sänkas. Till slut var målet att bara ta sig runt ett träningspass. Japp träningen låg helt nere. Fruktansvärt frustrerande. Lite nytt mod efter ett inhopp på Långa Natten på Tiomila (som i år gick på Valborg). Inte för att det gick bra. Det gick snarare riktigt dåligt. Orken fanns inte där alls och jag tog fullständigt slut. Men jag tog mig runt. Ett långpass avverkat liksom. Och det på bara en veckas träning. Hoppet hade väckts till liv igen.

Tränade sen hyggligt med tanke på omständigheterna de följande veckorna. Men, med en avslutande förkylning som bröt ut med mindre än en vecka kvar, så ställde jag in alltihop. Men resan skulle göras i alla fall, för barnen skulle springa minimarathon på söndagen. Och då kunde jag ju lika gärna gå på mässan och anmäla mig till nästa års lopp. Nummerlappen hämtades ut av bara farten. Sen hade jag turen att halsontet släppte lagom till loppet. Då kunde jag väl i alla fall försöka ta mig runt. För jag ville så gärna få springa, hade ju inte sprungit en mara på över ett halvår. Sex timmar måste jag ju bara fixa, även om jag tog det lugnt och gick långa sträckor.

Årets nyheter var förmiddagsstart (tidigare var starten 14:00) och att man delat upp startfältet i två startomgångar. Jag var med i den första starten klockan 11:30. Passerade startlinjen redan inom en minut. Kom lite som en överraskning. Jag borde nog ha anat det i och med att jag stod framme i startgrupp C och inte hade så många framför. Ingen trängsel efter start heller. Ovanligt för att vara i Stockholm.

Hade ju bestämt mig för att ta det rätt lugnt så jag lät folk springa förbi. Men eftersom jag frös, och det gjorde jag redan innan start så nu var jag redan rätt kall, så var jag tvungen att hålla ett någorlunda tempo ändå. Eftersom tempot kändes okej så fortsatte jag bara. Höll sedan ett rätt jämt tempo och väntade på att genomklappningen skulle komma. Konstigt nog så kom den inte. Inte förrän vid 40 kilometer, och då var det så litet kvar tills det var dags att spurta så det spelade ingen roll. Kom i mål på min bästa tid i Stockholm. Mycket oväntat. Det hade jag aldrig räknat med innan start. Och absolut inte några dagar innan loppet. (Jo jag vet, det finns vissa som menar att förkylning är bästa uppladdningen för mig. Och i och med det här loppet kanske det till och med är bevisat.)

Bilder från Stockholm Mini Marathon

Bianca

Julius

Gabriel

Louise