32 - Stockholm Marathon
Datum: 31 maj 2014
Min tid: 4:14:09
Väder: Växlande molnighet, 15 grader
Mitt 10:e Stockholm Marathon, det borde man fira med en kanontid. Eller inte. Hmm, skrev jag inte så här förra året också? Jo, det gjorde jag nog visst. Men mycket påminde om förra året. Den här gången hade jag faktiskt tränat lite, men långt ifrån tillräckligt. Att dessutom plötsligt få ont eller kramp efter bara någon kilometers träning bidrog inte heller ökad träningsdos. Så planen var som förra året att bara försöka ta mig runt. Klara reptider och sånt. Taktiken var att gå ut relativt lugnt och hoppas slippa kramp och annat elände så länge som möjligt.
I mitt 3:e Stockholm Marathon femton år tidigare fick jag skjuts till tävlingen av Dubbel-Anders. I år fick jag så till slut möjlighet att återgälda tjänsten. Min tur att skjutsa alltså. För Dubbel-Anders så var det dags för hans 15:e Stockholm Marathon. Väl på plats träffade vi två kollegor till och bildade en liten koloni för försnack och senare även för eftersnack.
Dagen till ära hade jag klätt upp mig som en ÅFF-spelare. Så något skoj av mitt Stockholm Marathon-jubileum blev det i alla fall. Utstyrseln gav en del extra hejarop. Kul!
Klev in i startfållan och väntade på start. Då plötsligt kom ett svart otäckt regnmål och började dränka oss stackare som stod där med massa blött vatten. Otrevligt. Och kallt. Som tur var lugnade det ner sig och vid startskottet var det bara några enstaka droppar kvar i luften.
Hade lite ont redan innan start. Inget bra tecken. Sprang iväg i ett ganska behagligt tempo och bekymrade mig inte om något ont. Kilometer efter kilometer flöt på. Inga problem. Kilometrarna fortsatte att ticka på. Kanske var det här min dag? Började snegla på klockan och insåg att jag skulle kunna göra en hygglig tid trots allt. Då plötsligt som en blixt från klar himmel kom den. Krampen. Och rätt där den gamla skadan satt. 19 km kom jag. Eftersom jag hade haft kramp på exakt samma ställe och samma sätt på träning visste jag att det var lönlöst att fortsätta. styrde ut mot trottoaren för att börja gå.
Låt se nu 23 km kvar, massor av tid kvar. Men långt kvar också. Och det tar lång tid att gå. Säkrast att fortsätta en bit till innan jag börjar gå. Kanske vid halvmarathonmarkeringen. Sänkte farten rejält och även steglängden för att inte fresta på något. Japp det verkar funka.
Väl där så hittade jag inget lämpligt ställe att börja gå. Okej några hundra meter till då. Och sen, äh förresten någon kilometer till. Jag kan ju börja gå i backen där. Väl där så kände jag inte riktigt för att gå, kan lika gärna fortsätta till Djurgården så får jag ordentlig tidsmarginal. Hade bara några få krampkänningar, så jodå några kilometer till skulle väl kroppen hålla ihop.
Väl ute på Djurgården så väntade jag till 25 km innan jag började gå. Gick några meter. Tänkte att det här blir långt att gå. Satte igång med min långsamlöpning igen. Äh, förresten jag kör till 28 km. Lite gång la jag in vid varje vätskekontroll. Kom fram till Nybroplan. Äh, lika bra att fortsätta till 30km. Sen fick jag för mig att fortsätta ända till Västerbron. Och väl där så kunde jag inte fega ur och börja gå. Och sådär fortsatte det. Plötsligt hade jag passerat 35km och hade bara några få kilometer kvar. Lika bra att jogga hela vägen.
Stötte på en annan ÅFF:are som dock sprang i en Roma-tröja någonstans efter Centralstationen. Vi kom att heja fram varandra och stötta hela vägen in i mål. Ett bra avslut helt enkelt.