43 - Stockholm Marathon
Datum: 4 juni 2016
Min tid: 3:51:44
Väder: Soligt, lite blåst, 18 grader.
Eftersom jag är så fruktansvärt klen och inte orkar springa så mycket, så hade jag redan långt innan loppet planerat in den perfekta anledningen för att kunna slappa runt banan. Jag skulle vara farthållare åt min bror Christian, som skulle göra sitt första maratonlopp. Hur svårt skulle det kunna bli? Rätt svårt visade sig, han var stark, sprang bra hela vägen, och jag fick kämpa. Typiskt, nästa år får jag hitta på något bättre!
Långt innan start. 90 minuter i alla fall. Vi är på plats och bara väntar på starten.
Efter att jag suttit och blivit superladdad (syns det?) så var det till slut dags. På med utrustningen bara. Christian fick för sig att använda sina nya skor, som inhandlats på nummerlappsmässan. Tydligen var han inspirerad av mitt första marathon då jag sprang i nästan nya skor. Det gick alldeles utmärkt. För honom vill säga, inga problem alls.
Och där går starten. (Bild Stockholm Marathon)
Taktiken för att hålla ihop var enkel. Christian fick springa som han ville. Typ så jämt och fint som det gick. Jag fick hålla koll på var han fanns och anpassa mig till alla medlöpare. Jag fanns bredvid, bakom, eller ibland längre bakom honom. Ibland riktigt långt bakom som när jag fick för mig att leka trädgårdsmästare och bevattna en buske som behövde lite extra vätska. Fick spurta uppför Västerbron för att komma ifatt. För det mesta kunde vi springa bredvid varandra och bara snacka bort tiden och distansen.
Stadshuset passeras två gånger. (Bild Stockholm Marathon)
Vi höll igen farten lite granna första milen. Sen en liten anings farthöjning, och höll den farten bort till 28km. Där började det kännas lite trögt. Så vi sänkte farten något.
Så småningom insåg vi att vi snackat bort hela maran. För där borta låg ju Stadion och målet. Dags att göra en slutforcering.
Mer slutforcering. Bort med sista kraftreserven bara.
Och där var vi i mål.
Har man klarat en mara har man all rätt i världen att vara spännig.
Eller bara glassa i solskenet och njuta av stunden.
Långt efter målgång. 90 minuter i alla fall. Vi är på plats och bara väntar på nästa år.