54 - Svampen Marathon
Datum: 30 april 2017
Min tid: 3:54:06
Väder: Bara några få lätta moln, 7-12 grader, 5-7m/s V
Dagens överraskning, jag kom trea. Det var som 2017!
Prispallen. Nästan i alla fall, damtvåan och damtrean hade inte gått i mål än.
Jag kom alltså trea. Men vi börjar från början. Så här gick det alltså till...
En vacker vårdag.
Sista söndagen i april. Efter ett kallt mars och ett kallt april, kom det äntligen lite vårvärme. Så jag borde egentligen gått ut och njutit av naturen. Eller åtminstone gått ut för att fira kungens födelsedag.
Ett gäng glada pyromaner.
Men det var ju Valborg, kanske att man skulle tända en eld?
Lutande tornet i Örebro.
Inte jag. Jag hade stämt träff med ett vattentorn. Jag sprang ett marathonlopp uppe i Svampen förra året. Men som man säger, en gång är ingen gång. Nu hade jag chansen att bevisa att jag är galen på riktigt och göra om stolleprovet. Maniac-linnet passade därmed bra, dagen till ära. Dessutom blev jag aning sne förra året. Åtskruvad som metallfjäder efter 453,7 varv. Nu så skulle jag springa åt andra hållet och skruva upp mig själv. Dags att bli rak igen. Hur rak man nu kan bli på en bana utan rakor. Tyvärr tänkte nu inte arrangören i de banorna utan vi sprang åt samma håll som förra året. Så nu är jag mer sned än någonsin.
Nämen, se där! Kungen själv!
Fick med mig en egen officiell fotograf. Man är ju en proffslöpare numera, minsann. Så det är Bianca som är skyldig till de flesta bilderna i den här racerapporten.
Räknade med sommarvärme så det fick bli shorts och linne. Ställde mig nästan längst fram vid startlinjen och drog i vägen i ett lite lagom tempo. Frös om händerna i den lite kyliga morgonluften. Hmm. Det släpper nog snart när jag sprungit mig varm. Efter några kilometer kunde jag konstatera att jag inte blivit varmare. Snarare tvärtom. Frös över hela överkroppen nu. Blev tvungen att dra på mig en funktionströja under linnet. Så mycket för den sommarvärmen.
Samma håll igen.
Den snabba tillgången till sin egen ombytesväska måste jag säga var en av fördelarna med det här loppet. Hade lagt väskan vid en bänk bredvid banan. Med ett varv på 93 meter så passerades den 11 gånger per kilometer. Vätskekontroll fanns ungefär lika ofta, om man behövde något stärkande för att kunna fortsätta med galenskaperna. Räckte inte det, så hade de satt upp ett plexiglasskydd för att förhindra deltagarna att alltför snabbt avsluta loppet.
Publiksport. Där passerar nummer 12. Och där igen. Och där igen...
Ett varv tog drygt 30 sekunder för mig. Ganska snabbt tappade jag räkningen på varven. Slapp starta om eftersom de körde med elektroniska tidtagningschips. Det hade varit surt. Frågan är hur många gånger man hade behövt starta om med manuell räkning. Eller snarare om ens någon enda löpare hade kommit i mål.
Letar rygg.
Tanken var att jag skulle ta det lugnt och försöka få så långsam tid som möjligt. Det brukar innebära någonstans mellan 4.05 och 4.25. Långsammare än så brukar jag inte kunna springa hur jag än försöker. Anledningen var att jag ville spara mig inför Stockholm Marathon och få till en snygg formtoppning tills dess. Helst skulle jag inte springa några marathon alls halvåret innan Stockholm. Tyvärr är det något som går ännu sämre för mig. Plötsligt så råkar jag bara springa en mara ändå av bara farten.
Den här gången så lyckades jag ganska bra med att ta det lugnt. Så fort det började gå för snabbt letade jag upp en långsam rygg att lägga mig bakom. Sprang där sedan så länge jag stod ut. Och sen fick jag snabbt leta reda på en ny rygg. Det var ganska tätt med ryggarna så det löste sig ganska fort. Många gånger sprang jag något varv och hamnade sen bakom samma rygg som jag nyss lämnat.
Efter några timmars snurrande kan man bli lite smått galen.
Timmarna gick och jag såg att jag fortfarande låg i en fart mot att få stryk av förra årets tid (4.11) med några minuter. Bra! Helt enligt plan. Men jag började också bli aningens less...
Sista milen.
...och inne på sista milen förhandlade jag med mig själv och kom fram till att jag ändå kunde få springa under fyra timmar. Så jag ökade farten lite granna, till ungefär fem och en halv minut per kilometer. Den farten ger en sluttid på strax under fyra timmar. Om man inte har tagit det lugnt innan vill säga... Något jag kom på ytterligare någon kilometer senare. Ibland blir man lite trögtänkt efter några timmars löpning. Så det var bara att växla upp igen. Nu prövade jag femminuterstempo istället. Jodå, det gick det också. Få se hur många kilometer det håller bara? Borde räcka med en fyra-fem, sen kan jag ta lite lugnare igen.
Kung på banan.
Springer nu förbi folk till både höger och vänster. Mest vänster faktiskt. Eller jo, bara vänster. Springer man förbi får man springa i ytterspår, och eftersom vi springer moturs så hamnar alla på vänster sida. Inser att jag för tillfället är snabbast ute på banan. Springer förbi alla andra nu. En del ofta andra mer sällan. Börjar fundera på hur jag ligger till placeringsmässigt. Gissar utifrån hur de andra springer och hade sprungit på en femteplats. Vid varvning står en TV-skärm som visar hur långt de som nyss sprungit förbi tidtagningsmattan har kommit. Jag lyckas tajma in min varvning så att jag ser hur långt "trean" och "fyran" kommit. Svårt att hinna uppfatta vad det står. Det verkar som om jag bara ligger några varv efter. De varven verkar jag dessutom plocka ganska fort. Tyvärr har jag dålig koll på hur jag ligger till. Jag har gissat min egen placering och vet inte exakt hur långt de andra har kommit. Så vid 38 kilometer...
Jag gjorde det!
...ökar jag till 4.30-tempo. Vid 39km blir det sen 4.20-tempo. Med en kilometer kvar ökar jag lite till. Sista fyrahundra metrarna går i 3.40-tempo. Grymt skön avslutning. Och tredjeplatsen hade jag visst klarat med god marginal visade det sig. Några varv i varje fall.
Mottar den kungliga medaljen med ett sprudlande glatt humör.
Efter prisutdelning och fotografering, utnyttjade vi biljetten alla deltagare fått till restaurangen.
...och här bjuder de på, hör och häpna, ...vatten!
Restaurangbesöket förvandlades raskt till ett after work för löpare. En god tradition som andra arrangörer gärna får ta efter.
Jag har tydligen fått alldeles för mycket svamp.