13 - 24H Trollhättan

Datum: 26 juni 2010
Min tid: 24:00:00
Min distans: 143 km
Min maratontid: 5:14:08
Väder: Soligt, 24 grader på dagen

13 har alltid varit min favoritsiffra, så det var klart att jag ville att det trettonde maratonloppet skulle bli något extra. Det fick bli extra långt.

Dessutom gick loppet av stapeln på midsommar, det hör inte till vanligheterna det heller. Midsommar, då ska man dansa runt. Det brukar normalt bli en ganska kort runda runt en majstång. I år blev rundan lite längre än vanligt, 1097m. Det blev nog också några fler varv än det brukar bli. Och någon majstång rundade jag inte heller. Hittade visserligen en liten stång en bit bort på andra sidan en fotbollsplan. Så bara för sakens skull sprang jag bort till den på varv 50 och tog mig en svängom. Nu visade det sig att jag räknat fel och att det istället var varv 49. Men midsommar var det i alla fall.

Banan gick genom ett skogs-/park-/friluftsområde vid Göta älv. Banan var dessutom nästan helt flack. Tyckte jag åtminstone första varvet. Efter några timmar kände man varenda liten höjdskillnad. Man kände lutningen i sidled också. Det kändes faktiskt som om man märkte av vartenda litet gruskorn.

Några höjdpunkter från loppet (förutom backarna). Först och främst alla glada och trevliga människor. Och kanske lika galna som jag själv.

Innan loppet fick man om och om igen höra att det var viktigt att ta det lugnt från början. Tävlingledaren (K-G Nyström) höll till och med ett litet tal om det precis innan start. Så på ren trots så drog jag iväg direkt från start. Fick en lucka i stort sett omedelbart. Tror visserligen att de andra lät mig hållas med flit, men ändå där springer jag först för mig själv som värsta världsmästaren eller nåt. Lite kusligt och overkligt faktiskt. Var i ledning hela första varvet, häftigt, sen började jag gå.

Vätskestationen bjöd på lite mer än man är van vid. Förutom allt det vanliga så dök det upp lite ovanligheter och lite extragrejer. Eller vad sägs om oliver? Jordgubbar? Vindruvor? Varm choklad? Eller som när jag skulle ut på varvet som skulle ta mig förbi maratondistansen stod K-G plötsligt där och delade ut glass. Mumsade på min glasstrut hela varvet. Ett litet jubel och så ytterligare en tugga glass vid passering av maratondistansen (som var efter halva varvet). Ett mycket gott och passande sätt att fira ett marathon.

Vid midnatt så bjöds det på hamburgare. Nyinköpta på Max och alldeles varma. De hade fixat en vegetarisk åt just mig. Trevligt. Tog burgaren och vandrade ut i natten. Där gick jag helt för mig själv i mörkret och mumsade. Mycket overklig känsla. Men gott. Sen steg en fullmåne upp över Göta älv och speglade sig i vattnet. Vackert. När man gick där och ömsom joggade i den mörka skogen såg man ibland tysta spökfigurer som långsamt vandrade fram genom natten. Också vackert. Spökfigurerna var naturligtvis andra löpare, som var ännu tröttare än jag själv, och som nu långsamt smög sig fram.

Några som inte smög sig fram var tolvtimmarslöparna. De startade klockan 22 och var hur pigga som helst. De hade världens fart. Många av de hade pannlampor också. I och med att de höll ihop lite granna blev det liksom att de kom som tåg och bara for förbi.

Kände mig trött och seg, så jag beslöt mig för att ta en sovpaus när jag passerat 100 km vid ettiden. Det blev inte riktigt så mycket sova som jag tänkt mig. Benen och fötterna värkte för mycket. Dessutom hörde jag alldeles för mycket av loppet. Skulle kanske ha placerat tältet lite bättre (dock så stod det väldigt bra placerat resten av tiden). Vid fyratiden gav jag upp sovförsöken. Och eftersom jag ändå inte hade något för mig så gav jag mig ut på banan igen. Bara sex timmar kvar...

Tiden gick och varven gick också. Mot slutet insåg jag att jag kunde passera 140 km om jag ökade på lite. Så de sista varven blev det mest jogg och knappt någon gång alls. Och när jag ändå var på gång så beslöt jag mig för att köra sista varvet i samma fart som det första. Det kändes faktiskt inte alls så tokigt. Fast det gick ändå inte riktigt lika fort som första varvet. Ökade farten efter halva varvet. Ha, det fungerade! Nu kändes knappt någon smärta alls. Bara skönt att springa. Med 300m kvar drar jag på rejält. Ingen smärta alls. Bara ren löparglädje. Underbart! Slutvarvet gick till slut på 4:45, mot första varvets 5:33. Och där trodde jag att det var slut, men arrangörerna sa att jag skulle hinna ett varv till. Så då fick det bli ett extravarv. Inte lika fort som slutvarvet dock. Sen firade jag med wienerbröd och apelsinläsk i vätskedepån.

Och så avslutningsvis lite siffror. Strax under 100 deltagare fördelade på 6-timmars, 12-timmars och 24-timmars, cirka hälften sprang 24-timmars. Start 10:00 på lördagen för 6- och 24-timmarslöparna, 22:00 för 12-timmars. Mina tider: Marathon på 5:14, två marathon på strax under 12 timmar, 100 km på 15 timmar, 3 marathon på... ...jag vet faktiskt inte, glömde bort att kolla tiden där, men borde ha varit ca 22 timmar.

Bilder från Trollhättan

Tävlingscentrum (bild från 2009)