Mitt marathonloppPiratfamiljen slår till igen!
|
80 - Skövde Ultrafestival 2019Datum: 27 juli 2019
Fortfarande skadad och borde fortfarande inte springa marathon. Men jag är också fortfarande för galen för att förstå sånt, så jag råkade springa ändå. Min enda ursäkt är att om jag inte blir märkbart sämre av att springa så kan jag lika gärna göra det. Min människa mår bättre i alla fall då, även om inte benen gör det. Fick med mig stora delar av piratfamiljen också, misstänker att de är lite galna de med. Det måste de vara som gör sånt här. Vi valde att övningscampa uppe på Billingen inför loppet. Fin utsikt över Skövde var det. På morgonen bytte vi tältplats till Södermalms IP, och sen var det bara att sätta igång med att springa.
Utsikt över Skövde
Utsikt över piratungarna Tävlingen
För den utomstående måste loppet te sig väldigt konstigt. Alla ställer upp sig bakom startlinjen, beredda på att rusa iväg. När så väl skottet avlossas, så på sin höjd joggar folk igång. Och allt eftersom timmarna går så blir det mindre och mindre jogg, och mer och mer promenad. Fram på morgonkvisten (start och målgång var 12:00) så är det bara en handfull skuggor som sakta promenerar runt banan. De andra deltagarna sover eller betraktar spektaklet lugnt tillbakalutade i en fåtölj, vilstol, eller vad man nu hittat att slå sig ner på. Sen när det bara är några få minuter kvar av tävlingen så byter den skepnad totalt. Plötsligt är banan full med folk igen. Och folket rusar runt i full bara för att kunna pressa in några sista metrar i tävlingsresultatet. Sen pang ett skott och alla fryser till is på precis den fläck de råkar befinna sig. Nu ska mäthjulet ut och man får reda på exakt hur många metrar man tillryggalagt. Sen är festen slut och alla gästerna är borta innan man hinner bokstavera Azerbajdzjan. Eller vänta, just det landet är lite svårstavat, så alltså, innan man hinner bokstavera ett lite lagom lättstavat land är alla borta. Loppet
Våra distanser blev:
Familjen på campingsemester.
Nu törs nog ingen springa om oss.
Skyltmannen var på plats, bästa enmanshajaklacken som finns.
Skylten fick vara på banan en liten stund också. Bild: Amanda Nylén.
Gabriels målgest, en albatross.
Estrids målgest, en giraff.
Louise målgest, men vänta...
...och precis där flyr fotografen.
Louise demonstrerar hur man spurtar med en fåtölj. Bild: Amanda Nylén.
Jag firar att jag fyllt 80.
|